Benjamin x 2

Igår så stod vi bredvid en så fin ladugårdsdörr medans barnen sköt luftgevär. Jag bad Benjamin att ställa sig så jag kunde ta några bilder och det gjorde han, dock motvilligt vilket inte syns. Han började skratta åt nåt kompisarna gjorde och jag fick möjlighet att igen fånga hans vackra leende. Men det är som vanligt – det får gå fort för några sekunder senare gick han. Att korrrigera och få till en bra pose med tanke på ljuset osv är helt uteslutet. Sånt är livet!