Älskling

Samuel har länge sagt något i stil med ”kling, kling, kling”. Jag härmar och han säger det igen på sitt sätt. Nu för några dagar sen trillade poletten ner och det är nog älskling han säger. Det är ju inte konstigt för det får han ju höra dagarna i ända här hemma!

Samuel 9 månader

2 juni blev Samuel 9 månader. Han är fortfarande en glad och nöjd bäbis som trivs med livet. Samuel har blivit mer mammig och pappig och vill inte bli lämnad. Han har också börjat röra på sig och just den här positionen var första steget mot att åla sig fram på golvet. Han är nyfiken på omgivningen och stoppar allt i munnen. Han är också väldigt fascinerad av munnar som pratar. Kommunikation gillar han och han tar in alla intryck och bearbetar för fullt.
Nu har vi fått ha vår prins hos oss lika länge som vi var utan honom vilket känns som en milstolpe.

Fina avslutningsbarn

Så här fina var mina stora barn på skolavslutningen i fredags. De gillar nya fina kläder och var inte alls motvilliga när mamman tog fram kameran och föreslog fotografering ute i regnet. De hade några idéer om hur man ser cool ut när man blir fotograferad. På den första bilden hade de inte kommit igång och jag gillar den bäst. Sen hade de intagit sina poser och de var skitnöjda över deras coola look. Älskdade tokstollar!

Hand och fot

Den 2:e juni var det dags för 9-månaders bilder så jag satte Samuel på en filt i trädgården. Jag har inte redigerat de bilderna än förutom den här som jag gillar så mycket. Samuel sitter ofta så här med handen på foten.

Lupiner

Samuels kompisar

Allvarlig Miriam

Jag gillar den här bilden på Miriam utan miner. Det är sådan hon också är med lite lagom mycket lera och grus i ansiktet.

Svårfångad dotter

Sonen agerar som värsta modellen framför kameran och levererar alltid fina och naturliga ansiktsuttryck. Lillasyster kräver många bilder innan man får några bra. Hon har väldigt svårt att vara sig själv framför kameran. Idag efter ca 50 bilder fick jag denna - äntligen utbrast jag !

Kärlek i dina ögon

Jag var fotoassistent i dag åt Camilla och när jag kom hem var jag så fotosugen. Det liksom kliade i fingrarna för att få trycka ner avtryckaren och fånga bilder för evigheten.
Jag lyckades få med mig barnen på att vara objekt men inte räckte det med de minuterna. Jag vill fota mera!!!! Jag ska lägga fram min önskan väldigt lugnt, pedagogiskt och ödmjukt så att de inte kan göra annat än att göra sin mamma glad. Jag får väl jaga några andra barn annars.

Dagens bild blir på min vackre son som jag bara njuter av att titta på. Jag tror att han njuter av att titta på mig med.

Benjamin x 2

Igår så stod vi bredvid en så fin ladugårdsdörr medans barnen sköt luftgevär. Jag bad Benjamin att ställa sig så jag kunde ta några bilder och det gjorde han, dock motvilligt vilket inte syns. Han började skratta åt nåt kompisarna gjorde och jag fick möjlighet att igen fånga hans vackra leende. Men det är som vanligt – det får gå fort för några sekunder senare gick han. Att korrrigera och få till en bra pose med tanke på ljuset osv är helt uteslutet. Sånt är livet!

« gå tillbaka — fortsätt leta »