Maya Road gör alltid lite udda och roliga dekorationer. Det senaste har varit olika journalingprodukter i frostig plast. Vi visar olika sätt att använda de på på
Scrappiz idag. Här är min layout. Jag slog på stort och tog två av de dyrbara dekorationera. Ibland är det så att saker är så fina att man inte törs använda dem. Då är det bra att få en utmaning att göra något och våga ta i ordentligt!
Idag blir det en layout med foton jag scrappat förut och det faktiskt två gånger förut. Den ena varianten har jag visat
här. Det är alltid lika roligt att scrappa samma foton på olika sätt – det finns så oändligt många olika sätt att scrappa på och inget är mer rätt än nåt annat. Det är en av anledningarna till att jag älskar den här hobbyn så mycket.
Imorrn blir det Finspångsträff i kyrkan. Vi börjar redan kl 10 och kör några timmar. Ett perfekt sätt att spendera sin lediga dag på. Särskilt när jag idag kom hem efter halv sju från jobbet.
nu ikväll när det var avslutning för Miriams dagmammeprojekt eller vad man ska säga. Vi var in våldsamt vacker skog där barnen sjöng för oss men kameran var hemma. Jag såg bra bilder med perfekt ljus överallt – snacka om att vara skadad. Det var verkligen synd för jag hade sett fram emot att testa nya kameran i skogen. Förra året var det svårt att få bra bilder så nu hade jag planerat att ta bättre bilder. Jag tog några bilder ändå med mobilen så att tillfället i alla fall finns kvar – nåt foto går att framkalla. Det är alltid bra att sånt här händer så att man verkligen värdesätter alla gånger jag släpar med kameran – i både tid och otid.
Här kommer en layout som legat länge utan maskinsömmar. Jag ritade först streck med pennan men det blev skitfult så jag försökte dölja det med symaskinen. En riktig man tar vad man har layout och särskilt som man haft länge i lådorna. Flera av grejerna är många år gamla.
Jag börjar inse att jag får lägga på en rem om jag ska scrappa alla veckobilder. Än så länge går det ju alldeles utmärkt att ta fotona och göra i ordning bilderna. Jag har däremot inte scrappat så många än. Men jag gillar ju utmaningar.
Jag är så glad att våren är här med det underbara kvällsljuset som målar mina älskade barn i gyllene färger.
Jag var lite för ivrig förra veckan eller så får vi skylla på att tiden går så fort så man inte hinner med. Nu är det v 20 och inte då.
Den här veckan var först väldigt fotofattig men så kom söndagen med strålande väder och härligt ljus.
Jag hittade Benjamin på golvet i köket spelandes på sin blockflöjt. Efter förra helgens konsert har inspirationen varit på topp för spelandet. Han satt då och spelade igenom hela boken.
Miriam var traditionsenligt med sina dagmammor på en gullviveutflykt på tisdagen så hela veckan har vi njutit av de vackra blommorna. Miriam njuter av alla blommor i trädgården och Benjamin cyklar som en tok -jämt. Jag var på besök i skolan där de övade in ett avancerat dansnummer på rasten. Vi har grillat tre kvällar den här veckan – underbart! Jag var förbi tomatodlingen för att köpa ägg, gurka, saltgurka, tomater och gurkplantor till växthuset. De har massor med närproducerat i sin lilla butik-helt underbart. På söndagen var det söndagsskolans avslutning där barnen fick spela sina instrument om de ville. Som vanligt gick också alla barnen förbi ljusträdet för att tända ljus och be. Det är så härligt och fint att se alla barn rusa dit söndag efter söndag. På eftermiddagen när vi lämnat vårt extrabarn så åkte Miriam och jag förbi en maskrosäng och hon gick med på att stanna och fota en stund. Det blev många härliga bilder!!!
Det är sånt här min son gör så fort han är ledig just nu. De har ett hopp utanför huset som de bygger upp med en plåt och stenar sen har de ett hopp nere vid fotbollsplan som är två grushögar. Där kör de i världens fart och idag var jag med och tittade. Jag lyckades fånga honom och få häftig oskärpa på bakgrunden och helt ok skärpa på Benjamin. Sportfotografri är inte det lättaste men roligt!
Jag och
Annica träffades i kyrkan i torsdags och hade några kreativa timmar med mycket prat och gemenskap. Jag scrappade som vanligt några riktiga snabbisar i enkelformat. Små avtryck av vårt vardagsliv som jag älskar att scrappa.
Miriam är en sån upptäckare som hittar och blir förtjust över både det ena andra. Det kan vara ett rostigt grillgaller, för små skor eller fina blommor. Idag kom hon helt överlycklig med detta pärlband av hjärtan. Det såg verkligen ut som hon aldrig sett något vackrare. När kameran kom fram tog hon på sig den coola looken men ändå. Jag har försökt att få fram hjärtana genom att göra fotot svartvitt och bara hjärtana i färg. Jag kanske kan försöka fota i ett varmare ljus imorron. Går det inte så är det ett härligt minne i alla fall. Tänk om man kunde ha barnens förmåga att upptäcka och glädjas över små mirakel i livet?
Basic Grey är ett företag som man både älskar och hatar. Jag älskar dem för att de tillverkar så olika serier med så oändligt många produkter som matchar perfekt till deras papper. Jag hatar dem för att de producerar så mycket som man bara vill ha, om och om igen. Serien Lime Rickey är en härlig explosion i färger och mönster. Glada, klara färger som gör mig på strålande humör. Papperen är mångsidiga, inte dubbelsidiga utan de passar till allt. Tillbehören är lika färgsprakande och du kan välja brads, knappar, rubons, stickers, bokstäver och figurer allt efter tycke och smak. På Scrapaddicteds blogg kan du läsa utförligare beskrivningar om layouterna.
Här finns alla produkter i serien Lime Rickey hos Scrapaddicted.
« gå tillbaka —
fortsätt leta »
Jag och Annica träffades i kyrkan i torsdags och hade några kreativa timmar med mycket prat och gemenskap. Jag scrappade som vanligt några riktiga snabbisar i enkelformat. Små avtryck av vårt vardagsliv som jag älskar att scrappa. 
Miriam är en sån upptäckare som hittar och blir förtjust över både det ena andra. Det kan vara ett rostigt grillgaller, för små skor eller fina blommor. Idag kom hon helt överlycklig med detta pärlband av hjärtan. Det såg verkligen ut som hon aldrig sett något vackrare. När kameran kom fram tog hon på sig den coola looken men ändå. Jag har försökt att få fram hjärtana genom att göra fotot svartvitt och bara hjärtana i färg. Jag kanske kan försöka fota i ett varmare ljus imorron. Går det inte så är det ett härligt minne i alla fall. Tänk om man kunde ha barnens förmåga att upptäcka och glädjas över små mirakel i livet?
