Nyfrissad och glad

Helene hittade länken

till layouten som jag liftade.

Här är bilden och här är hennes blogg - mycket coola grejer.

Inte tid att äta – färdig layout

Trött layout

En vit värld

Vecka 6

Jag är fortfarande helt förundrad över att det finns så många guldkorn i min vardag. Jag har sedan nyår sammanfattat veckan i 10 bilder och jag inser nu att jag sedan dess levt i mycket mer i nuet och sett varje dag som en speciell gåva. Det låter så klyschigt men det är sant. Jag har inte längre långa perioder som jag knappt kommer ihåg utan jag stannar upp och njuter av både små och stora händelser. Det är inte heller framtvingat att dokumentera utan det bara sker. Mitt liv med min familj sker just nu och kameran är en del av det livet. Kameran och dessa sammanfattningar gör att jag ser vad som sker vilket jag är så otroligt glad och tacksam över.

Vecka 6 var en tung vecka pga min sjukdom. Först magsjuka och sen influensa som jag fortfarande inte är helt bra ifrån. Imorron blir det jobbet i alla fall. Fotot på tv:n med melodifestivalen får symbolisera en del av allt mitt tv-tittande i veckan. Melodifestivalen är också en stor händelse i vår familj så bilden rymmer dubbla berättelser.

Första bilden var synen som mötte mig tisdagmorgon. Familjen hade varit i ishallen på måndageftermiddag och i hallen stod alla väskor + tusen andra skor. Det gick knappt att komma varken in i köket eller ut genom dörren.

Miriam har äntligen fått hjälp av sina förädlrar att pyssla med sin julklapp – ett paraply med textilfärger och andra dekorationer. Koncentration med tungan rätt i mun.

Veckan har också gått i cigarettens tecken och då pratar vi om tuggummicigaretter. Det började med att Benjamin fick en cigarett av granntjejen. Sedan ringde han till sin far som köpte en ask på vägen hem. Sen var Miriam tvungen att få en ask så Peter fick gå till godisaffären igen och köpa. I fredags så gick Benjamin in själv och köpte två askar som har ”rökts” upp under helgen.

Veckan fortlöpte med innebandyträning, snöfall, nagelacksköp (även här var fadern inblandad – han är svag för sina barn), extrabarn och pulkaåkning.

En vanlig vecka kantad av sjukdom men ändå en härlig vecka mitt i vårt liv!

Våra vackra fönster

Och om man vänder sig om från scraphörnan så ser man ut på omgivningarna genom våra stora fönster. De är så fina och gamla. De har suttit sen huset byggdes och vi lägger in vadd på hösten när vi sätter in innanfönstren.

Inget ont som inte har nåt gott med sig

Igår var jag hemma också fast jag hade bestämt mig för att gå till jobbet. Jag sov urdåligt men gick upp och gjorde mig i ordning. Mitt i frukosten så bara rasade alla krafter ifrån mig och jag började nästan gråta. Jag fick ringa jobbet och vara hemma en dag till.

Jag sov hela förmiddagen och skulle scrappa på eftermiddagen. Först skulle jag bara röja lite och plocka upp efter resan. Det slutade med att jag städade hela hörna inklusive två dåligt samvetehögar med papper och halvfärdiga layouter. När jag sen scrappade så gjorde jag faktiskt klart tre av de där som bara blivit liggande.

Idag tog jag fram kameran och dokumenterade ordningen:

Min hörna är just ett hörn av sovrummet. Rummet innanför är en garderob som jag tagit bort dörren på. Där har jag stämplar, färg, Revolution och allt annat skräp och pysselrelaterat. Det är sånt jag inte använder så ofta helt enkelt. Jag har ett draperi uppsatt så att jag slipper se alla hyllor från sängen. Det täcker inte hela hörnan men det räcker för att ta bort den värsta röran. Jag blir lätt stressad av att ha fylla hyllor som känns som att de kommer över mig när jag ska sova.

Min arbetsyta är liten, bara lite större än skärunderlägget. Det passar mig perfekt för då måste jag få undan sakerna. Till höger har jag en liten Billybokhylla med min verktygsväska ovanpå. På det översta hyllplanet står en skokartong med thickers och bokstavsstickers. På de andra två har jag två svarta korgar med plastkuvert från Biltema. Där förvarar jag i stort sett alla min dekorationer. Jag kommer visa och skriva mer om det här på Scrappizbloggen.

Till höger har jag en Ivarbokhylla och där har jag framförallt mina papper. Jag har alla mina papper i tidskriftssamlare som ligger ner. Jag har 6 st som är gjorda för att ligga ner och dessutom är de vinklade så att man lättare kommer åt sina papper. Jag har även några andra tidskriftssamlare. De på det nedre hyllplanet är sorterade efter färg och en med BG, SEI och Chatterboxpapper. På det övre hyllplanet har jag en med mönstrat papper och där ställer jag mina senaste köp. I de andra är det cardstock av olika sort och storlek. Vitt, svart, brunt har jag liggande i buntar av på ett hyllplan längre ner.

Jag förvarar också papper i en pappersväska. Där har jag både papper och cardstock och det är mest det senaste i den med. När jag ska iväg finns det alltid tillräckligt med bra grejer att scrappa med.

Jag har några hyllor ovanför arbetsytan med lite lådor och burkar. Bradslåda, knappburk, foton, frills, dymotape osv.

Jag har visat bilder förut men detta med min pappersförvaring är nytt sedan ett tag. Jag är supernöjd med att ha papperen så nära mig när jag scrappar. Jag använder mycket oftare gamla papper nu när det bara är att sträcka ut handen och bläddra. Förut hade jag en mappvagn som det bara hamnade grejer på vilket gjorde att papperen blev helt bortglömda. I den gröna mjuka burken har jag dekorationsförpackningar som inte hamnat i rätt kuvert i de andra korgarna än. De är också lite uppsamlingsplats för småplock som kommer fram under skapandet.

Två boktips

Nu ikväll blev jag precis klar med boken: Alltid hos dig av Maria Ernestam. Den handlade om en kvinna som förlorat sin man och hur hon två efteråt tvingas varva ner och ta itu med sorgen som hon förträngt med arbete. Sjukskrivningen blir början på en resa bakåt i tiden där hon får reda på mycket av hennes familjs historia. Det är tragiska öden som berättas i boken men hela tiden finns en enorm livsglädje och styrka i vänskap och familjeband. Jag läste en recsension som avslutades så här: ”Att försonas med det som varit” är en nyckelmening tycker jag.
Bra bok, läs den! Jag håller med.

En annan bok som är lite lik är Sonat till Miriam av Linda Olsson. Den handlar om en man som när han förlorat sin dotter och som börjar ta sig tillbaka i sin historia. Linda Olsson första bok Nu ska jag sjunga dig milda sånger och denna går in under meningen ovan. Man kan inte leva utan sin historia och genom att bejaka den och försonas med den blir man en hel människa.

Livet innehåller så många spännande möten och så många fler möjligheter än vad man först kan tro. Det är relationerna i mitt liv som är meningen. De är gåvor från Gud och jag växer och utvecklas genom dem. Just nu är jag så oerhört berikad med fantastisk man och underbara barn vars relationer ger mig den kraft jag behöver. Jag har också många fina relationer till arbetskamrater och elever. De ger mig bekräftelse och innehåll i min vardag. Vänner finns det både här nära och långt borta. Kyrkan och tron är en plattform för vänskap och scrapbooking är en annan. Båda två ger mitt liv en djupare dimension.

Min historia har jag förhoppningsvis försonats med. Minnet och saknaden av min far lever alltid med mig. Han är borta men kvar finns mor, svärföräldrar, syskon och syskonbarn. Vår familj bär också våra barns historia som startar i ett annat land med för oss okända människor. Trots detta vävs livet samman till en helhet av Gud själv. Att läsa böcker som dessa får mig att ännu mer se vävens mönster och tacksamheten växer.

Jaha ni – det blev en liten predikan på kvällskvisten!

För övrigt kan jag säga att jag lyssnar på böcker numera via Storytel. Jag lyssnar på böckerna i min mobil och det streamas utan avbrott. Mycket smidigt!

Innebandyträning