En konstig vecka med massor av snö och minusgrader. Vi vägrade skotta och fick klafsa runt i snön när vi skulle iväg. I fredags hade vi ingen bil så det fick bli cykel för Benjamin när han skulle till skolan. Även jag fick ta fram hojjen då jag lovat att hälsa på honom. När han skulle hem stackarn var det 10 cm blötsnö på cykelvägen – snacka om att han var trött och arg när han äntligen kom hem. Cykeln fick han dra i snön…
Barnen och Peter var på badhuset i måndags. Våffeldagen passerade och vi har påskpyntat lite. Ny innebandyklubba och match för Benjamin. Båda barnen bakade chokladbollar som fredagsfika. Och så var ju det här veckan med den nya stora fina tv:n!!!
Veckans bilder går i vårens tecken. Det har varit mycket solsken och utelek den här veckan. Det kulminerade med att studsmattan togs fram till helgen. Vårpromenad med nya skor och kattmys på trappan. Vårt hus som det ser ut just nu. Barnen fick ett nytt tv-spel så nu spelar de fotboll i soffan. Frukost är inte Benjamins grej men knäckemacka är ok. Miriam och jag hälsade på Benjamin i skolan och på eftermiddagen blev det fika i Sonstorp med mamma och tre barn. Mycket gemenskap och vår!
Förra veckans bilder fick temat närbilder på saker i vår vardag. Det var en utmaning och en lösning på tidsbrist att ta livefoton. Dessa närbilder är en sammanfattning av vårt liv förra veckan.
Benjamin hade hosta och var tom hemma från skolan vilket är väldigt ovanligt. Melodifestivalskivan köptes och spelades flitigt. Det var en jobbig vecka för mig med – ni vet hur det är en gång i månaden. Jag låg och var så trött på soffan när Miriam kommer med en bit choklad i handen: Här mamma – det blir bättre om du äter lite choklad! Hon vet vad som krävs för att få en mamma på bra humör. Vi åker buss båda två några dagar i veckan vilket går så bra. Busshållplatsen ligger precis utanför vårt hus trots att vi bor på landet. Det är verkligen lyx. Vi håller på att fixa massa viktiga papper vilket tar tid. Benjamin har läsläxa varje dag vilket också tar tid och lite gräl. Peter har målat lister till köket som farfar kom och hjälpte oss med. Det behövdes också städas med såpa på flera ställen i huset. Jag går alltid omkring med min mobil i öronen och lyssnar på olika ljudböcker. När farmor och farfar är här spelas det spel hela tiden. Farmor har världens största tålamod när det gäller barnspel!
Ännu en vecka har passerat i vår familjs liv. Benjamins uppgift i familjen är att bära ut sopor. Det är inte alltid så roligt och när jag tog fram kameran blev det hela fruktansvärt pinsamt. Men fort gick det så det kanske är ett knep att ta till fler gånger. Miriam åkte Vasalopp med dagmammorna och fick fin medalj. Jag besökte Benjamin i skolan på tisdagen vilket alltid är roligt, både att se hans kunskaper och kompisrelationer. Onsdagen var studiedag vilket innebar jobb för mig och Busfabrikbesök för resten av familjen. Då köpte också Benjamin sin högt efterlängtade Zorroklubba. Den har han med sig överallt nu tom i sängen fast det var obekvämt. Miriam var på gympa och vi fikade vattenmelon en kväll. På söndagen tog vi ett härligt familjefoto. Det fick sitta i mitten för det såg så mysigt ut där.
Jag fick en fråga om hur jag får till bilderna. Jag använder en färdig mall som Ali Edwards gjort. Jag har köpt den
här. För att få den att fungera läste jag
här Mallen är gjord som en 12 x 12 layout men jag tar bort det understa lagret och så beskär jag den så stor jag vill ha den. Sen skickar jag iväg den för framkallning och brukar välja storlek 15 x 13 cm. Det är de fotona jag använder sen när jag scrappar.
Tiden går verkligen fort. Väskan står packad och jag ska snart bege mig iväg på scrapkryssningen. Tom mina kollegor fascinerades över att det redan var dags. De är lika spända som jag!
Jag laddar upp veckans bilder nu för jag tar inte med mig kameran på resan. Jag har också bestämt att veckans bilder i första hand ska vara familjens bilder så mitt pass och resväska fick vara en symbol för att jag ska iväg.
Den största händelsen den här veckan är att Miriams första tand har trillat ut. Den har hängt löst väldigt länge tom så att den nya tanden nästa är helt framme.
Annars är det mycket vardagsbilder: Benjamins fotbollsträning, dans i köket, sovande barn, kvällsdusch och blockflöjten som är ett sjå att komma iväg varje vecka.
Det var bokrea och jag köpte en bok med Bellmanhistorier som Benjamin blev väldigt förtjust i. SO-lärar-mamman köpte också en historiebok så nu läser han om 2:a Världskriget. Bra va!
Peter försökte ta ett foto i bilen för att dokumentera att det var ljust redan halv 8 på morgonen. Klockan visar 7:28 och det är verkligen så skönt att ljuset kommer tillbaka!
Den röd och blårandiga mössan har Benjamin haft sedan han var 2 år och den blir bara större och större. Just nu använder han den så här, ner över ögonen och så slänger han med den. Han säger att det känns som att ha långt hår och slänga med.
Nä – nu bär det iväg!!!
Vecka 8 innebär sportlov för oss. Barnens sportlov började med en resa till Ronneby som jag inte har några foton ifrån. På måndagkvällen kom de hem efter 5 timmars bilresa. Peter var helt slut och däckade i sängen. På tisdagen var det ponnyridning för dagmammorna och vi fick vara med fast vi var lediga. Vi passade på att fika också i Finspång, är det sportlov så är det.
Vi hade bestämt att ta tag i köket den här veckan och så blev det. Jag har tapetserat och Peter har målat panel. Det blir så fint! Det är mycket kvar med lister och nya fönsterfoder men det närmar sig. Vi måste ta tag i de gamla köksluckorna och golvet också. Vårt kök består av en ny IKEA del och en gammal med målade luckor från när huset byggdes. De behöver målas om. IKEA luckorna är inte heller fina men de kan vi bara byta ut då det är standardmått. Det tar vi sen.
De spolade isen hos oss i helgen så Benjamin har i stort sett bott uppe på plan. Det är så bra för han kan gå dit själv. Jag tog ett foto på honom när han går på vägen med hjälm och klubba.
Vi badade i vår badtunna både onsdag och torsdagkväll och på torsdagen hade vi gäster. Det var så mysigt att sitta och prata länge ute i det varma vattnet medans barnen leker med varandra. Fika med Ballerinakex och korv med bröd till kvällsmat. Om man inte gör det så stort så behöver det inte vara jobbigt att umgås med vänner. Ostädat och målningen pågick också – det är skönt med sådana vänner som tar en för vad man är.
Pulkaåkning under helgen med extrabarn och systerdotter och slappa stunder i soffan – det är sportlov det!
Snö har det varit hela veckan och barnen lyckads hitta sina skidor. De har åkt mycket skidor, pulka och grävt i snön. När Benjamin är ute ser man alltid hans rosa mössa från 80-talet som han ärvt av sin faster. Den är så charmig med den stora bolltofsen och så har han den alltid med den vita kanten synlig.
Vi fick den här veckan tummen ur och bokade en resa till Turkiet. Det blir två veckor i sept och vi längtar redan. Jag var hos frissan och Benjamin ringer någon av alla hans vänner för att leka. Miriam är väldigt förtjust i sina Barbisar och särskilt den hon håller i handen för den spelar musik.
Jag blev uppvaktade med hjärta, choklad och rosor på Alla hjärtans dag. Samma dag lämnade familjen mig för att åka till Hanna och Jimmie i Ronneby. Jag ska predika imorrn så jag fick inte följa med. Barnen packade själva och det blev MYCKET grejer. Massa leksaker, kläder, pennor, papper, tavlor (!) och en layout med foto på mig så att de skulle överleva två dagar utan sin mamma. De är så söta mina älsklingar!
Jag är fortfarande helt förundrad över att det finns så många guldkorn i min vardag. Jag har sedan nyår sammanfattat veckan i 10 bilder och jag inser nu att jag sedan dess levt i mycket mer i nuet och sett varje dag som en speciell gåva. Det låter så klyschigt men det är sant. Jag har inte längre långa perioder som jag knappt kommer ihåg utan jag stannar upp och njuter av både små och stora händelser. Det är inte heller framtvingat att dokumentera utan det bara sker. Mitt liv med min familj sker just nu och kameran är en del av det livet. Kameran och dessa sammanfattningar gör att jag ser vad som sker vilket jag är så otroligt glad och tacksam över.
Vecka 6 var en tung vecka pga min sjukdom. Först magsjuka och sen influensa som jag fortfarande inte är helt bra ifrån. Imorron blir det jobbet i alla fall. Fotot på tv:n med melodifestivalen får symbolisera en del av allt mitt tv-tittande i veckan. Melodifestivalen är också en stor händelse i vår familj så bilden rymmer dubbla berättelser.
Första bilden var synen som mötte mig tisdagmorgon. Familjen hade varit i ishallen på måndageftermiddag och i hallen stod alla väskor + tusen andra skor. Det gick knappt att komma varken in i köket eller ut genom dörren.
Miriam har äntligen fått hjälp av sina förädlrar att pyssla med sin julklapp – ett paraply med textilfärger och andra dekorationer. Koncentration med tungan rätt i mun.
Veckan har också gått i cigarettens tecken och då pratar vi om tuggummicigaretter. Det började med att Benjamin fick en cigarett av granntjejen. Sedan ringde han till sin far som köpte en ask på vägen hem. Sen var Miriam tvungen att få en ask så Peter fick gå till godisaffären igen och köpa. I fredags så gick Benjamin in själv och köpte två askar som har ”rökts” upp under helgen.
Veckan fortlöpte med innebandyträning, snöfall, nagelacksköp (även här var fadern inblandad – han är svag för sina barn), extrabarn och pulkaåkning.
En vanlig vecka kantad av sjukdom men ändå en härlig vecka mitt i vårt liv!
Den här veckan blir det ännu mer fusk fast ändå inte. Jag bestämde mig i början på veckan att jag skulle dokumentera vardagliga miljöer och närbilder. En sån plats är vår stormarknad som vi är alldeles för ofta på. Jag hämtade Benjamin och en kompis på skolan och sen vidare för att plocka upp Miriam hos sin dagmamma eller reserven. Båda bor på landet så det är vackra vyer jag får se både morgon och eftermiddag Ja, vi bor ju också på landet och skolan ligger bredvid en hästhage. Vår gata är bilden längst ner till vänster – det gula huset är vårt.
Det är många turer i veckan mellan jobb, skola och dagmamma. Mycket av våra viktiga samtal förs också i bilen på väg nånstans. Det är då man har tid att koppla och prata om livet.
Just nu är det mycket blöta overaller, torka vantar på elementet och stövlarna i skotorken. Mamman går ständigt omkring med sin älskade tekopp. En helt vanlig vecka i fam Anderssons liv.
Nu ska jag packa för att åka på scraphelg hos
Helene i Stockholm. Det ska bli så fantastiskt roligt!!!
Den här veckan har jag fuskat för jag gjorde klart bilden igår. Men det får jag ju för jag tar ju bilder från veckan och inte varje dag. Jag har också varit väldigt medveten när jag satte ihop bilderna där jag ville ha två färgbilder och resten svartvita.
Den här veckan har varit väldigt vardaglig med mycket tid hemma. Det verkar som vi verkligen behövt det för alla har varit så trötta. Jag myser i soffan och samma kväll får vi besök av rådjur i trädgården. Pannkakor till kvällsmat på tisdag och badhusbesök på onsdagen. Just detta badhusbesök och fotot på de upphängda badbyxorna har en egen konstig historia. Benjamin som tog Kandidaten i somras lyckades inte bli godkänd på 10 m ryggsim. Varför – antagligen för att det var så kort sträcka så att han knappt behövde ta några simtag. Badpersonalen tyckte inte att han gjorde några bentag vilket han säkert inte gjorde – men kan man simma så bra som han så behövs inte det för 10 m. Hur som helst så ringde mamman och pratade med den ansvarige så at han slipper åka tillbaka för att träna.
Resten av veckans bilder handlar om påklädning i hallen, frukost, tvättsortering, make med telefon i högsta hugg och så en massa lek och bråk under helgen. Tänk – nu har vi tre barn som bråkar med varandra!
« gå tillbaka —
fortsätt leta »
Snö har det varit hela veckan och barnen lyckads hitta sina skidor. De har åkt mycket skidor, pulka och grävt i snön. När Benjamin är ute ser man alltid hans rosa mössa från 80-talet som han ärvt av sin faster. Den är så charmig med den stora bolltofsen och så har han den alltid med den vita kanten synlig.
Jag är fortfarande helt förundrad över att det finns så många guldkorn i min vardag. Jag har sedan nyår sammanfattat veckan i 10 bilder och jag inser nu att jag sedan dess levt i mycket mer i nuet och sett varje dag som en speciell gåva. Det låter så klyschigt men det är sant. Jag har inte längre långa perioder som jag knappt kommer ihåg utan jag stannar upp och njuter av både små och stora händelser. Det är inte heller framtvingat att dokumentera utan det bara sker. Mitt liv med min familj sker just nu och kameran är en del av det livet. Kameran och dessa sammanfattningar gör att jag ser vad som sker vilket jag är så otroligt glad och tacksam över.
